Final lap

12 december 2009 at 15:41 (Vardag, Yemenresan) (, , , , , , )

Idag är det en månad tills jag beger mig tillbaka till Sverige! Isak ger sig av redan om en vecka.

Det skall bli väldigt skönt att få sluta med konversationskursen och tillbringa de tre sista veckorna med att mestadels kunna vara fri att själv bestämma vad man skall göra. Visst, konversationsgruppen har till stora delar varit rolig och intressant, men den har spelat stor roll för min kulturella frustration och jag har inte alltid varit sugen på att gå och ha den om dagarna. Desto roligare har det varit att arbeta med Mohammed och hjälpa honom med vaktmästarsysslorna, eller att hjälpa till på kontoret. Det är alltid kul att sitta på kontoret och jobba med något, eftersom det är centrets nav. Det dröjer vanligtvis inte länge innan det händer någonting intressant där. Men även här får man ibland spatt på vissa saker som man önskar fungerade lite mer som de gör hemma, till exempel när man beställer någonting och man aldrig får rätt grejer, det tar en evighet att få grejerna samt att de försöker pressa ut ett överpris från oss (den så kallade hudfärgsskatten).

Även innan den kulturella frustrationen kickade in saknade jag dock faktiskt Sverige, inte så mycket så att man skulle kunna kalla det hemlängtan, men en saknad fanns ändå där. Mestadels handlade det om avsaknaden av mina vanliga fritidsaktiviteter (och ett urval av fritidsaktiviteter över huvud taget). Många västerlänningar som jag har träffat här nere har löst det problemet genom att försöka se till att vara så upptagna att de har så lite fritid som möjligt, något som jag inte skulle gilla, och inte heller har så väldigt stor möjlighet att göra (såvida jag inte tog på mig engelskkursen som jag nästan tog i början). Nu har detta utvecklats till en längtan efter en miljö där saker fungerar som jag förväntar mig att de ska, eftersom saker i detta land vanligtvis inte fungerar som de gör i Sverige över huvud taget. I egenskap av infödd svensk tror jag att denna reaktion är fullständigt naturlig, men jag måste ändå vara försiktig med hur jag hanterar dessa känslor, så att de inte kontaminerar den permanenta bild av detta samhälle som jag kommer att ha när jag kommer hem. Känslor är flyktiga, och när man är i kulturchock ser man nästan bara det negativa i allting. Därför är en bild som är målad av en som är i kulturchock inte så tillförlitlig som man skulle kunna önska, så därför avhåller jag mig från att i nuläget försöka skriva något beskrivande eller analytiskt om landet.  Jag bevarar de enskilda händelser och episoder som verkar betydelsefulla i mitt minne, låter dem vila tills jag har kommit ur detta negativa tillstånd, och planerar att sedan ta fram dem igen för att se dem i ett nytt ljus.

Så ligger det till. En sak i taget, kort sagt.

Annonser

Direktlänk 3 kommentarer

Galleri

27 november 2009 at 23:14 (Bilder, Vardag, Yemenresan) (, , , , , )

Förra måndagen hade vi ett stort invigningsfirande för den nya byggnaden. Den har varit i bruk ett tag, men vi kunde först nu ta oss samman och få spektaklet att gå av stapeln. Alla elever var inbjudna, och totalt var cirka 200 personer på plats. Jag och Muhammed stod vid porten i solbrillor och kollade namnen på alla som ville in mot elevlistorna, och allt folket samlades på den centrala grusplanen. De delades upp i två grupper, som fick turas om att få en guidad tur av över- samt nedervåningen av den nya byggnaden. Därefter fanns det ett gäng tremeters rulltårtor som Rigmor hade bakat för allmän bespisning.

Ett par dagar senare gjorde samtliga svenskar på centret en utflykt till byn Ghubayra, där det har funnits ett projekt där centret har agerat medium för svenska donatorer som har skänkt getter till fattiga familjer. Nu skall projektet riktas mot att förse skolbarn med skolmateriel, något som det inte är så vansinnigt gott om eftersom skolorna är fattiga. Därför åkte vi ut för att fotografera lite så vi kan skicka bilder till donatorerna, och de yemeniter som administrerar projektet på plats passade på att ge oss en rundtur av byns odlingar för att visa några odlingsprojekt som de också vill ha stöd för. Det var ganska vackert runt odlingarna, som låg längs med en flodbädd som just nu bara har en liten rännil med vatten kvar (vi är mitt emellan regnperioder). Besöket avslutades med lunch à la Yemen hos rektorn för skolan vi planerar att stödja, och som även har varit vår kontaktperson för getprojektet.

Bara ett litet kort inlägg för att hålla bloggen uppdaterad. Mer subjektiva inlägg kommer, här ville jag mest bara få upp lite bilder.

Direktlänk Kommentera

Konversation igen

10 november 2009 at 15:55 (Bloggning, Vardag, Yemenresan) (, , , , )

Idag startade de nya konversationsgrupperna. Vi hade på förhand en känsla av att de kommande grupperna inte skulle vara lika bra som de första, grundat på vad vi har erfarit under intervjuerna. I alla fall för mig visade det här sig vara felaktigt, min grupp drog igång med en rivstart och visade sig vara riktigt lovande. Den höga efterfrågan på kursen har gjort att vi denna gång har en ordentlig lista med reserver, som vi tänker kalla in ifall det blir som förra gången, att många hoppar av eller helt enkelt slutar komma. Kort sagt så ser jag ljust på denna konversationsomgång.

Jag har spenderat lite pengar på en ny dator. Den inhandlas i Sverige och tas hit ner av min syster som kommer om en och en halv månad. Nu är det bara att hålla tummarna för att min gamla dator lever så pass länge, annars blir det förmodligen dyrt och jobbigt med dataöverföring från den. Det skall bli intressant att testa det nya operativsystemet Windows 7, för även om jag är beredd på några barnsjukdomsbuggar (som Microsofts operativsystem alltid har haft) så har jag bara hört bra saker om detta operativsystem. Men å andra sidan kanske det bara är ett exempel på vad jag kallar Obama-syndromet; att alla älskar ersättaren bara för att föregångaren var ofattbart dålig (fatta piken, norska Nobelpriskommitén! Om Obama får Nobelpriset bara för att han inte är George W. Bush kan faktiskt jag också förtjäna det). I detta fall skulle det givetvis vara Windows Vista som har blivit ersatt.

(Notering: Jag har skrivit nyckelorden i texten ovan i fetstil. Detta skulle kunna underlätta läsning av långa inlägg, men jag behöver feedback. Känns det hjälpsamt eller irriterande?)

Direktlänk 3 kommentarer

Off the charts!

03 november 2009 at 08:51 (Vardag, Yemenresan) (, , )

Jag var just inne på kontoret och fick veta att vi har över 70 personer registrerade för nästa omgång av konversationsgrupperna. Vi kan bara ta 20. Urvalprocessen innebär att vi måste ringa upp var och en och kalla dem till en intervju, där vi ställer lite frågor bara för att få höra deras engelska eftersom gruppen kräver en viss nivå för att kunna fungera. Därefter skall alla ringas upp igen och bli underrättade om resultat och startdatum. Att göra detta med 70 personer, vars engelska varierar mellan flytande och knappt befintlig, tar ganska mycket tid och ansträngning.

Jag tycker det är skönt att denna omgång lider mot sitt slut. Min grupp har hela tiden varit ganska trög, och har behövt väldigt mycket forcerad input från mig för att kunna hålla igång en timme. Isak är mer nöjd med sin grupp, så jag hoppas att nästa omgång blir bättre för min del.

Direktlänk 3 kommentarer

A little something…

28 oktober 2009 at 09:23 (Vardag, Yemenresan) (, , , , , )

Kaffekopp vid träbord på stålram i baden-baden-stol. Det är vad jag vanligtvis förknippar morgnar (även om det börjar närma sig förmiddag nu) med den här temperaturen med. Å andra sidan störs den illusionen av bristen på lugn och ro på grund av trafiken utanför, samt att jag inte har en kaffebryggare. Och att jag sitter inomhus.

De senaste dagarna har min online-aktivitet varit låg, och detta beror på att min dator har fått problem. Den har slutat starta, i bootningsprocessen kommer den aldrig så långt som att starta skärmen utan står bara där och låter hårddisken snurra och fläkten gå. Jag har lämnat in den på reparation, och fått det preliminära beskedet att den har moderkortsproblem. Eftersom moderkortet är den mest centrala delen i en dator så är att byta ut det likvärdigt med att köpa en ny (som jag har förstått det). Detta gör mig nedslagen, eftersom jag hade hoppats och trott att min dator skulle överleva länge nog för att jag skall ta mig hem från Yemen och spara ihop tillräckligt med pengar för att köpa en MacBook Pro. Nu verkar det som att jag ställs inför omedelbara åtgärdskostnader som antingen skaffar mig en helt ny PC (för jag kan inte hitta någon Mac i Taiz, möjligen i Sanaa, men jag har ändå inte råd just nu) eller byter moderkort på min gamla. Det ena alternativet är en långsiktig lösning som jag inte vill ha, och det andra är en kortsiktig lösning som är väldigt dyr. Jag inväntar vidare besked om min dators tillstånd innan jag fattar något beslut. Just nu sitter jag på Isaks dator, som jag har lånat medan han är i Sanaa och hämtar sin familj som kommer på besök.

Arbetet med konversationsgrupperna går bra, även om jag nu, vid den sista dagen av den näst sista veckan av den första omgången varje dag den senaste veckan haft problem att komma på nya ämnen. Det svåra med att komma på samtalsämnen är att de måste vara intressanta nog för att mina elever skall kunna diskutera det i minst en timme, och de gånger jag inte väljer provocerande ämnen som jag vet att de har olika uppfattningar och åsikter om börjar diskussionen bli krystad och dö ut efter en halvtimme. Oavsett om jag är förberedd eller ej. Det andra som är svårt med gruppen är att få dem att diskutera med varandra i stället för att förklara saker för mig. Till och med när de är inne i en het debatt med vitt skilda åsikter, är de beroende av min tysta feedback. De håller hela tiden ett öga på mig för att få någon slags godkännande. Om jag riktar uppmärksamheten någon annan stans, till exempel mot mina anteckningar för att fundera ut nästa steg i debatten, blir de osäkra och kommer av sig. De talar inte till varandra, utan vänder sig mot mig och pratar om sin motståndare i tredje person, vilket är oerhört frustrerande. ”Don’t address me” har blivit en ganska utsliten fras från min sida. Andra ämnen kan ställa mig mot dem, vilket totalt missar poängen med gruppen och sätter mig i en väldigt obekväm sits. Det bästa exemplet på detta var när Israel/Palestina-frågan kom upp, och mina elever med rörande enighet förklarade för mig att Israel är mördare som inte förtjänar att bo i det landet. Samt att judar styr världens media för att propagera för Israel. Jag hade velat tala om för dem att jag tror att de media som de grundar sina åsikter på förmodligen är styrda av en annan faktion, men i brist på bevis (vilket inte hindrar dem från att yttra ogrundade påståenden) så höll jag tyst om det.

Förra veckan någon gång kom det in en man till Rigmor på kontoret. Han var en yemenitisk doktorand vid den humanistiska institutionen på något universitet i Rabat i Marocko, och han höll på med sitt fil. kand.-arbete som handlade om användning av artighetsstrategier i engelska, talad av arabiska modersmålstalare i jämförelse med de strategier som samma talare använde i sitt modersmål. Han hade via sina kontakter på Utbildningsministeriet (som vi står direkt under) hört talas om att vi på vårt center höll på med konversationsgrupper, och kom därför hit för att be oss om hjälp. Han skulle arrangera en session där en grupp lärare och skolinspektörer som kunde prata engelska först skulle diskutera frågan om kvinnors plats på arbetsmarknaden i Yemen (ett ganska hett ämne) på engelska, och sedan på arabiska. För detta behövde han en moderator till den engelska sessionen, så han kom till oss för att höra om vi hade någon som var intresserad. Eftersom jag omedelbart hakade på hans ämne (killen är ju lingvist, för bövelen!) och jag dessutom var den enda av oss konversationslärare som var kvar på centret igår så ställde jag upp. Jag fick materialet ett par dagar i förväg, testade det på min egen konversationsgrupp och konstaterade att de frågor som killen hade formulerat fungerade utmärkt. Själva sessionen gick bra, men var oerhört tröttande på grund av de krav på kvalitet och engagemang som ställdes. Det är betydligt lättare att få en grupp som man är van vid att konversera sins emellan, än att få en helt ny grupp att omedelbart göra detsamma, för även denna grupp av lärare och uppsatta tjänstemän tenderade att rikta sig till mig i sina uttalanden.

Om du troget har läst detta från början till slut så får jag tacka för uppmärksamheten. Du får en internetkaka som belöning. Nu kommer jag inte på något mer intressant som har hänt sedan mitt senaste inlägg.

Direktlänk 11 kommentarer

Let me fill you in…

04 oktober 2009 at 18:47 (Bilder, Vardag, Yemenresan) (, , , , , , , , , )

Efter fyra-fem dagar utan rinnande vatten har vi äntligen lyckats snickra ihop en lösning och jag har kunnat ta en underbar dusch. Turerna kring införskaffandet av en ny vattenpump har inbegripit en resa tur och retur till Aden (som jag själv inte kunde följa med på), montering och nedmontering på grund av elfel, konflikt om elfelets orsak med pumpförsäljaren, ett stycke demonstrativ övertalning och slutligen nymontering. Rinnande vatten är inte överskattat. Inte alls.

Annars är väl den största rubriken i mitt liv idag arbetsrelaterad. Jag satt idag under hela förmiddagen och förberedde min första lektion i engelska som jag skulle hålla klockan två idag. Redan innan idag hade jag lagt ned ett par timmar på att förbereda lite material, och åtskilliga minuter på telefonsamtal till mina elever. Medan jag satt här i soffan och kollade i materialet gick det upp för mig att den möda som jag höll på att lägga ned på två timmars lektion inte var en engångsföreteelse, utan skulle upprepas varje arbetsdag under min vistelse här. Vid klockan halv tolv var jag ännu inte färdig, fastän jag började mellan åtta och nio. Detta innebar att mina arbetsdagar skulle framöver se ut som följer: Upp så jag kan börja planera vid åtta, sitta och arbeta med det i lägenheten, avskild från allt och alla runt omkring, fixa lunch runt ett, undervisa mellan två och fyra samt på något sätt lyckas klämma in en timmes konversationsgrupp med upp till en timmes tillhörande planering innan fem.

Detta är visserligen en normal dag för en lärare. Men jag är inte här i egenskap av lärare. Jag är här som praktikant. Om jag skulle hålla fast vid läraruppgiften skulle jag missa hela mitt ursprungliga syfte med min resa hit; att uppleva och lära känna Yemen. Genom att begränsa mitt teoretiska arbete till konversationsgrupperna, och under dygnets övriga arbetstimmar ägna mig åt att hjälpa till med vaktmästarjobb eller vad som än behöver göras, kan jag uppnå mitt ursprungliga mål. De två senaste dagarna (den svenska helgen, den arabiska motsvarigheten till måndag-tisdag) är ett lysande exempel på detta: I går missade jag resan till Aden, och idag hade jag missat bröllopsmiddagen för den yemenitiske vaktmästaren Muhammeds bror.

Alltså har jag backat undan och lagt ifrån mig uppgiften som lärare, och allt praktiskt som det innebär har tagits om hand. Rigmor försäkrade mig om att det inte är särskilt synd om de som jag skulle ha haft som elever, eftersom hela arrangemanget med mig som lärare var bara en bonuskurs för att korta ned kön till skolan lite grand. Nu får dessa elever vänta som först i kön till nästa kurs, som börjar i mars, så som arrangemanget från början var. Allt löser sig, och jag anser inte att jag har misslyckats, utan att jag har lärt mig något om att tänka genom saker mer än två gånger innan jag fattar avgörande beslut. Har man lärt sig någonting, kan man inte säga att man har misslyckats. Anser jag.

Och ja, bröllopet. Det var egentligen ingen stor grej för oss. Vi var bara inbjudna som middagsgäster idag, vilket ju bara är en liten del av bröllopet som håller på i tre hela dagar. Dessutom var jag den av de som satt i det rummet och åt som var mest uppklädd. Isak blev sjuk under natten och orkade inte vara med, annars hade han sett likadan ut och då hade vi åtminstone varit två. Men nu blev det inte så, även om de andra besökarna skarpt uppskattade att jag var klädd som en yemenit. I rummet intill däremot, där ett annat gäng satt och tuggade qat fanns det åtskilliga herrar med liknande kläduppsättning som jag. Så det var en intressant upplevelse, men ingenting spektakulärt.

Bröllopsutstyrsel

DSCN2544

Jag var nere och fick bältet fixat i går kväll. Det sitter lite tight, men nu bryr jag mig inte längre. Nästa jag köper skall vara Kvalitet!

Direktlänk 2 kommentarer

Faktisk uppdatering

27 september 2009 at 16:13 (Vardag, Yemenresan) (, , , , , )

Medan regnet öser ner och åskan går (som vanligt på eftermiddagarna) tänkte jag ta mig tid att sammanfatta lite av vad jag inte har nämnt samt vad som vi har hållit på med medan internet låg nere.

Undervisningen här på centret har inte kommit igång förrän nu i dagarna, så plötsligt hänger det en massa yemeniter här överallt. Konversationsgrupperna som jag och Isak skall hålla i skall inte börja förrän nästa vecka, så vi har lite tid kvar på oss att förbereda (vilket vi behöver) samtidigt som vi fortsätter att hjälpa till med arbeten som har med nybygget att göra. Detta har inneburit städning, bärande av möbler och böcker, målande av möbler etc. Jag har kommit upp och igång mellan nio och tio och jobbat till ett eller två, varefter man har varit helt utmattad på grund av den under dagen tilltagande hettan. Det är nödvändigt att dricka väldigt mycket, och att dricka så mycket som möjligt innan det blir så varmt att man ändå bara svettas ut vätskan igen. Stay hydrated.

Jag har också hunnit med att besluta mig för att göra något som jag innan resan har sagt att jag inte tänker göra; jag skall ta ansvar för och undervisa en kurs intermediate-engelska (den högsta nivå av engelska som undervisas på centret). Det uppstod ett behov, och jag tillfrågad om att fylla det behovet, och på jakt efter en utmaning sade jag ja. Jag känner mig extremt osäker inför det hela, men har blivit utlovad handledning. Innan resan har jag ibland som svar på frågan om vad jag skall göra här nere sagt att jag skall vara engelsklärare, och med det syftat på konversationsgrupperna men inte orkat beskriva hela arrangemanget för trehundrasjuttiosjätte gången, och fått som svar en skeptisk fråga huruvida jag har utbildning för det (varpå jag har fått dra hela historien i alla fall). Jag har inte utbildning för detta. Jag anser, i vanliga, svenska förhållanden, att en lärare borde ha pedagogisk kompetens och ha papper att bevisa det ifall det skulle uppstå tvivel. Det har inte jag. Men det här var heller inte tanken; jag hoppar in och tar en kurs på cirka 15 personer och erbjuder dem mina färdigheter i engelska, styrkt av ett genomarbetat och beprövat material samt mer erfarna kollegors råd och stöd. I det här landet kan en sådan lärare göra mycket nytta (om denne gör bra ifrån sig). Jag tänker inte slå mina elever, åsidosätta kvinnorna eller utöva korvstoppning, som de inhemska lärarna tenderar att göra i de nationella skolorna. Så alla som skulle kunna tänka sig att skrika och gapa efter mig på grund av min brist på lärarexamen kan i och för sig gärna göra det (jag hör er ändå inte), men jag har svar på tal och känner att även om jag just nu inte har någon koll på hela grejen över huvud taget så kommer jag kunna åstadkomma något bra.

Här uppstod en naturlig liten paus i mitt skrivande, för Isak dök upp och upplyste mig om att det regnar in på flera ställen i lägenheten! Lyckligtvis inget på mitt rum än så länge, men i vardagsrummet var det fem läckor och så var det någon på Isaks rum. Spännande värre.

Direktlänk 11 kommentarer

Back in business

27 september 2009 at 13:34 (Vardag, Yemenresan) (, )

Internet har legat nere hela tiden sedan mitt förra inlägg. Nu har vi fått tillbaka det, så nu kan jag uppdatera allting!

Fast inte just nu.

Direktlänk Kommentera

Läget?

21 september 2009 at 09:11 (Vardag, Yemenresan) (, , )

Jag har tagit en liten bloggsabbat under den svenska helgen (den arabiska helgen infaller torsdag – fredag), dels på grund av brist på intressanta saker att skriva om, och dels eftersom jag är lite krassligt. Har haft lite feber och svullna bihålor, inget värre.

Eftersom det är Eid (så skall det tydligen transkriberas) har vi inte någon undervisning på centret, utan det vi håller på med är att färdigställa en nybyggd lokal. I går städade vi bottenvåningen och bar in lite möbler från sykursens klassrum, och idag gäller det övervåningen.

Mer kommer. Bara inte just nu.

Direktlänk 2 kommentarer

Lurade?

17 september 2009 at 17:51 (Vardag, Yemenresan) (, , )

Jag och Isak är just hemkomna från en affär som SFM har valt ut som sin ”stamaffär”. Personalen där vet om att vi brukar komma och brukar enligt Rigmor vara väldigt tillmötesgående.

Klockan sex på kvällen slår alla affärer igen och alla försvinner hem och äter eftersom det är Ramadan. Därför blir det lite extra kaos i trafiken precis dessförinnan, så bilfärden till affären var rätt intressant (som de flesta bilfärder i det här landet). Väl där handlade jag och Isak en hel del, och fick i slutänden betala 18390 rial (vilket motsvarar ungefär 720 kronor). Detta verkar verkligen vara alldeles för mycket, vilket jag och Isak misstänkte redan i affären och som Rigmor bekräftade när vi kom tillbaka. Misstankarna stärktes när vi gick ut med varorna till bilen, eftersom en av de som jobbar i affären följde med oss ut och hjälpte till att bära och packa in. När han såg bilen med SFM-märket på fick han väldigt bråttom att försvinna tillbaka till affären utan att ens säga hej då (vilket är ovanligt), så vi misstänkte att han insåg att vi var SFMare och fick dåligt samvete.

Rigmor sade att hon skulle åka dit och kolla upp saken. Hon skrev en fullständig lista av vad vi hade köpt. Om vi har blivit lurade så kommer hon att göra klart att det finns tusentals andra affärer i Taiz vi skulle kunna handla från, vilket inte vore så lönsamt för just den här butiksägaren.

Bland övriga nyheter kan jag ta upp att jag såg en kameleont på husväggen i förmiddags. Jag såg den bara för att den rörde sig, hade den varit stilla skulle jag aldrig ha sett den. Det finns gott om ödlor här, så det är inte sällan man ser något litet röra sig blixtsnabbt genom synfältets periferi. Övriga djur jag har sett häromkring är fladdermus, rovfågel och getter.

Direktlänk 2 kommentarer

Next page »