Artikel om Yemen

18 februari 2010 at 14:37 (Uppsala Universitet, Yemenresan) (, , , , , )

Följande text skrev jag i samband kursen Professional Writing när vi fick i uppgift att skriva en ”feature article”. Eftersom Yemen fortfarande är ganska färskt i mitt minne valde jag att skriva om Yemen och den medieuppmärksamhet landet fick i samband med ”kalsongbombaren” på juldagen. Därmed är sagda text även lämplig för bloggen! Den är lite spretig, och ganska vinklad för att passa instruktionerna i uppgiften vi fick, men den duger.

The serene Yemeni countrysideYemeni People and the Medial War on Terrorism

Yemen is a relatively small country that usually goes unnoticed in the blur of news stories and reports that comprise the mainstream media. It is a Muslim nation, situated just south of Saudi Arabia, with a population that ranges somewhere between 22 and 26 million, depending on your sources. In reality, the actual number is anybody’s guess, since the rural parts of the country are either hard to reach or have restricted access for outsiders and the cities are sprawling labyrinths of seemingly never ending growth and confusion. The Yemeni people themselves don’t really care much for figures and statistics – they just try to live their lives.

Lately, however, this slow-paced country has gained interest with the international community. On Christmas Day in 2009, an attempted bombing of an airliner heading for Detroit drew attention to the location of the potential terrorist’s training, which turned out to be Yemen. The subsequent stream of international media coverage concerning domestic affairs surpassed anything that Yemen had experienced since the civil war in the mid-nineties. The world learned that Yemen is the new terrorist refuge, heard the name of President Ali Abdullah Saleh, and learned of his joint efforts with the United States to suppress said terrorism. The world learned that the Yemeni military had wiped out a village of terrorists, killing 20 al-Qaeda operatives. Those in Yemen who care about such things knew about this strike, weeks before the rest of the world, and they also knew that it was American cruise missiles that had done the job – the Yemeni military had merely pointed them in the right direction. President Saleh played a game of delicate balance, proclaiming his cooperation with the U.S. to the world, while simultaneously reassuring the Yemeni people that no American involvement in the country’s internal affairs would be allowed.

So what impact did all this have on the daily routine of the average Yemeni? The answer is minor to none. Those who read national newspapers – which are all government-approved – and also watch news channels such as CNN or BBC could discern the difference in policies. This group however, is very limited. All others, who watch Al-Jazeera or simply listen to the rumor of the day, kept living their lives just as they had done the day before. The authorities were noticeably more nervous concerning the safety of westerners living in Yemen, which resulted in an increased presence of police in the cities and military checkpoints in the countryside – but other than that, no difference could be discerned when looking at the daily flow of people.

Basically, Yemen could be seen as a medieval country with modern technologies. Some of its people are connected to the outside world, but they don’t feel the need to interact. Their business is their own, and according to them, so should everybody else’s be. Maybe there is something for us to learn from this. Maybe the rhetoric behind the war on terror is providing a bad bias against a people that only wants to be left alone.

Annonser

Direktlänk Kommentera

We have liftoff… Soon.

07 januari 2010 at 15:48 (Vardag, Yemenresan) (, , , , , , )

Denna eftermiddag och 4 dagar kvar till hemfärd… För en gångs skull har jag lyckats ta tag i något jag egentligen inte vill ta itu med i god tid och fått riktigt bra ordning på min packning. Nu ligger allting samlat i sorterade staplar och väntar på att jag skall besluta vad som skall hamna i vilken väska, för att sedan hamna där för ett tidigt vägningstest, så jag vet om jag måste göra mig av med lite grejer eller om det är lugnt. Flygbolaget tillåter 35 kilo förutom handbagage, vars vikt vanligtvis inte kollas, så jag kanske kan lägga ett par små tunga saker där om jag måste.

Yemen har de senaste veckorna fått mycket rampljus i västvärldens media av den ena efter den andra orsaken. Allt man läser och hör gör att det har varit lite mer spännande, men om man kliver utanför centrets murar och beger sig ut i Taiz så märks ingen skillnad. För några dagar sedan var det någon som hade slagit larm om att någon går omkring med ett bombbälte på sig nere på stan, så myndigheterna kontaktade alla västerländska centra och varnade oss. Ingenting hände dock, antingen var det ingen bomb eller så blev han infångad. Vi har hur som helst inte fått veta hur det gick med den saken.

För min del gillar jag den ökade spänningen, det nyanserar vardagen lite grann (fast den största skillnaden ju har skett i mitt huvud eftersom jag har läst om vad som har hänt i andra delar av landet, inte på grund av saker jag själv har observerat). Det är ganska intressant att vara i (närheten av) ett nyhetsskede, eftersom man får se så många fler aspekter. Ett bra exempel är den amerikanska inblandningen i den yemenitiska regeringens attacker mot mål inne i landet. Innan Obama offentliggjorde sitt understöd så hade vi västerlänningar på ryktesvägen redan fått veta detta. Just nu spelar den yemenitiska regeringen ett balansspel, där den å ena sidan säger till media i väst att den välkomnar amerikanernas hjälp och å andra sidan förnekar deras inblandning för sitt folk. Många yemeniter är oroliga att Yemen skall bli nästa Afghanistan eller Irak, och är verkligen inte sugna på att få in amerikansk militär, så på en viss nivå kan man förstå regeringen. Jag hoppas bara att deras balansakt inte skiter sig, för det verkar finnas avgrunder på båda sidor.

Roligheten att vara med om detta till trots kan jag knappt bärga mig tills jag får åka hem. Härom natten hade jag en rolig dröm som beskrev för mig hur gärna jag ville komma hem. Jag drömde att jag blev hämtad på flygplatsen i Sverige av några polare, åkte hem till dem och tillbringade större delen av dagen att träffa folk, och kvällen med att slappna av. När jag drömmer den här typen av tydliga, detaljerade drömmar brukar jag rätt snabbt inse att det är en dröm, och ofta kunna välja mellan att ta kontroll över drömmen eller vakna upp. Just den här drömmen var dock så realistisk att jag inte för en sekund tvekade på att den var verklig. Vanligtvis när jag inser att en dröm är en dröm så är det på grund av någonting som har hänt som inte stämmer överens med verkligheten. I denna dröm dröjde denna avslöjande faktor ända till kvällen, när jag satte mig för att spela Xbox. Jag satte in spelet Halo 3: ODST och visste ungefär vad jag kunde vänta mig; producentens och Microsofts loggor och lite trevlig musik, men i stället började någon slags abstrakt tecknad film med streckgubbar spelas upp. Det var vid det här laget jag insåg att ”Ååååh nej, det är en dröm!” och beslutade mig för att vakna upp, bara för att vara säker. Mycket riktigt var jag fortfarande kvar här. Det var väldigt frustrerande.

Men nu har ytterligare 40 minuter gått av den här eftermiddagen, så snart är det dags.

Direktlänk 1 kommentar

Insikt!

26 november 2009 at 22:40 (Bloggning, Vardag, Yemenresan) (, , , , )

Eftersom FRA-lagen, som jag har förstått det, främst handlar om att övervaka internettrafik som rör sig över Sveriges gränser, så lär ju all min trafik (bloggen inkluderad) vara riktigt hett material för dem! Kära någon vad besvikna de blir när de ser att mina mest besökta sidor är i stil med www.icanhascheezburger.com , och inte något mer kontroversiellt.

Nu vet jag ju inte hur Svenska staten prioriterar sina profiler för utländska hot, men ifall deras policy är att hoppa på den internationella västerländska hypen mot arabländer så lär ju en Yementaggad IP-adress vara en riktigt het potatis. Är det någon som vet någonting om detta?

Kul i alla fall att man kanske orsakar huvudbry för någon stackare som tvingas verkställa en så omåttligt inpopulär lag. Till er säger jag: Ni kan med tillförsikt tagga min IP-adress som ofarlig. Jag har nog aldrig varit mer vänligt inställd till mitt hemland än vad jag är nu, på grund av diverse kulturell frustration. Och ni vet att det är sant eftersom jag skriver det på internet (för internet är ju som alla vet serious business). Jag lovar till och med.

Direktlänk 3 kommentarer