Let me fill you in…

04 oktober 2009 at 18:47 (Bilder, Vardag, Yemenresan) (, , , , , , , , , )

Efter fyra-fem dagar utan rinnande vatten har vi äntligen lyckats snickra ihop en lösning och jag har kunnat ta en underbar dusch. Turerna kring införskaffandet av en ny vattenpump har inbegripit en resa tur och retur till Aden (som jag själv inte kunde följa med på), montering och nedmontering på grund av elfel, konflikt om elfelets orsak med pumpförsäljaren, ett stycke demonstrativ övertalning och slutligen nymontering. Rinnande vatten är inte överskattat. Inte alls.

Annars är väl den största rubriken i mitt liv idag arbetsrelaterad. Jag satt idag under hela förmiddagen och förberedde min första lektion i engelska som jag skulle hålla klockan två idag. Redan innan idag hade jag lagt ned ett par timmar på att förbereda lite material, och åtskilliga minuter på telefonsamtal till mina elever. Medan jag satt här i soffan och kollade i materialet gick det upp för mig att den möda som jag höll på att lägga ned på två timmars lektion inte var en engångsföreteelse, utan skulle upprepas varje arbetsdag under min vistelse här. Vid klockan halv tolv var jag ännu inte färdig, fastän jag började mellan åtta och nio. Detta innebar att mina arbetsdagar skulle framöver se ut som följer: Upp så jag kan börja planera vid åtta, sitta och arbeta med det i lägenheten, avskild från allt och alla runt omkring, fixa lunch runt ett, undervisa mellan två och fyra samt på något sätt lyckas klämma in en timmes konversationsgrupp med upp till en timmes tillhörande planering innan fem.

Detta är visserligen en normal dag för en lärare. Men jag är inte här i egenskap av lärare. Jag är här som praktikant. Om jag skulle hålla fast vid läraruppgiften skulle jag missa hela mitt ursprungliga syfte med min resa hit; att uppleva och lära känna Yemen. Genom att begränsa mitt teoretiska arbete till konversationsgrupperna, och under dygnets övriga arbetstimmar ägna mig åt att hjälpa till med vaktmästarjobb eller vad som än behöver göras, kan jag uppnå mitt ursprungliga mål. De två senaste dagarna (den svenska helgen, den arabiska motsvarigheten till måndag-tisdag) är ett lysande exempel på detta: I går missade jag resan till Aden, och idag hade jag missat bröllopsmiddagen för den yemenitiske vaktmästaren Muhammeds bror.

Alltså har jag backat undan och lagt ifrån mig uppgiften som lärare, och allt praktiskt som det innebär har tagits om hand. Rigmor försäkrade mig om att det inte är särskilt synd om de som jag skulle ha haft som elever, eftersom hela arrangemanget med mig som lärare var bara en bonuskurs för att korta ned kön till skolan lite grand. Nu får dessa elever vänta som först i kön till nästa kurs, som börjar i mars, så som arrangemanget från början var. Allt löser sig, och jag anser inte att jag har misslyckats, utan att jag har lärt mig något om att tänka genom saker mer än två gånger innan jag fattar avgörande beslut. Har man lärt sig någonting, kan man inte säga att man har misslyckats. Anser jag.

Och ja, bröllopet. Det var egentligen ingen stor grej för oss. Vi var bara inbjudna som middagsgäster idag, vilket ju bara är en liten del av bröllopet som håller på i tre hela dagar. Dessutom var jag den av de som satt i det rummet och åt som var mest uppklädd. Isak blev sjuk under natten och orkade inte vara med, annars hade han sett likadan ut och då hade vi åtminstone varit två. Men nu blev det inte så, även om de andra besökarna skarpt uppskattade att jag var klädd som en yemenit. I rummet intill däremot, där ett annat gäng satt och tuggade qat fanns det åtskilliga herrar med liknande kläduppsättning som jag. Så det var en intressant upplevelse, men ingenting spektakulärt.

Bröllopsutstyrsel

DSCN2544

Jag var nere och fick bältet fixat i går kväll. Det sitter lite tight, men nu bryr jag mig inte längre. Nästa jag köper skall vara Kvalitet!

Direktlänk 2 kommentarer

Faktisk uppdatering

27 september 2009 at 16:13 (Vardag, Yemenresan) (, , , , , )

Medan regnet öser ner och åskan går (som vanligt på eftermiddagarna) tänkte jag ta mig tid att sammanfatta lite av vad jag inte har nämnt samt vad som vi har hållit på med medan internet låg nere.

Undervisningen här på centret har inte kommit igång förrän nu i dagarna, så plötsligt hänger det en massa yemeniter här överallt. Konversationsgrupperna som jag och Isak skall hålla i skall inte börja förrän nästa vecka, så vi har lite tid kvar på oss att förbereda (vilket vi behöver) samtidigt som vi fortsätter att hjälpa till med arbeten som har med nybygget att göra. Detta har inneburit städning, bärande av möbler och böcker, målande av möbler etc. Jag har kommit upp och igång mellan nio och tio och jobbat till ett eller två, varefter man har varit helt utmattad på grund av den under dagen tilltagande hettan. Det är nödvändigt att dricka väldigt mycket, och att dricka så mycket som möjligt innan det blir så varmt att man ändå bara svettas ut vätskan igen. Stay hydrated.

Jag har också hunnit med att besluta mig för att göra något som jag innan resan har sagt att jag inte tänker göra; jag skall ta ansvar för och undervisa en kurs intermediate-engelska (den högsta nivå av engelska som undervisas på centret). Det uppstod ett behov, och jag tillfrågad om att fylla det behovet, och på jakt efter en utmaning sade jag ja. Jag känner mig extremt osäker inför det hela, men har blivit utlovad handledning. Innan resan har jag ibland som svar på frågan om vad jag skall göra här nere sagt att jag skall vara engelsklärare, och med det syftat på konversationsgrupperna men inte orkat beskriva hela arrangemanget för trehundrasjuttiosjätte gången, och fått som svar en skeptisk fråga huruvida jag har utbildning för det (varpå jag har fått dra hela historien i alla fall). Jag har inte utbildning för detta. Jag anser, i vanliga, svenska förhållanden, att en lärare borde ha pedagogisk kompetens och ha papper att bevisa det ifall det skulle uppstå tvivel. Det har inte jag. Men det här var heller inte tanken; jag hoppar in och tar en kurs på cirka 15 personer och erbjuder dem mina färdigheter i engelska, styrkt av ett genomarbetat och beprövat material samt mer erfarna kollegors råd och stöd. I det här landet kan en sådan lärare göra mycket nytta (om denne gör bra ifrån sig). Jag tänker inte slå mina elever, åsidosätta kvinnorna eller utöva korvstoppning, som de inhemska lärarna tenderar att göra i de nationella skolorna. Så alla som skulle kunna tänka sig att skrika och gapa efter mig på grund av min brist på lärarexamen kan i och för sig gärna göra det (jag hör er ändå inte), men jag har svar på tal och känner att även om jag just nu inte har någon koll på hela grejen över huvud taget så kommer jag kunna åstadkomma något bra.

Här uppstod en naturlig liten paus i mitt skrivande, för Isak dök upp och upplyste mig om att det regnar in på flera ställen i lägenheten! Lyckligtvis inget på mitt rum än så länge, men i vardagsrummet var det fem läckor och så var det någon på Isaks rum. Spännande värre.

Direktlänk 11 kommentarer

Beslutet är fattat

30 augusti 2009 at 16:33 (Bloggning) (, )

Jag har, grundat på egen känsla och det fåtal röster som gjort sig hörda i frågan, beslutat att använda denna blogg i stället för min gamla blogspot.

Nya inlägg kommer alltså att publiceras här. Om det finns synpunkter och önskemål angående vad ni tycker borde finnas på bloggen så lämna dem i kommentarerna. Eftersom jag vanligtvis inte utsätts för några större anstormningar av kommentarer känns det rätt säkert att garantera att alla kommentarer kommer att övervägas och behandlas.

Let the fun and games begin!

Direktlänk 1 kommentar

Folkomröstning

19 augusti 2009 at 10:27 (Bloggning) (, )

Alla inlägg före detta är importerade från min gamla blogg. Inget går förlorat om jag byter.

Direktlänk 2 kommentarer