Min skrala kjol går åter opp, eländes klädkultur!

17 oktober 2009 at 07:57 (Bilder, Semester, Yemenresan) (, , , )

Denna helg (påminnelse – Arabisk helg = Torsdag-Fredag) passade yemeniterna på att ta långledigt i och med någon av regeringen utlyst helgdag i onsdags. Även centrets verksamhet stannade upp, vilket gav mig, Isak och Carolina ett utmärkt tillfälle att göra en längre utflykt. Efter lite rådslag med lite mer erfarna ”utlandsyemeniter” kom vi fram till att vi skulle åka till Al Khawkhah (uttalas chååcha), en liten fiskeort vid Röda havet där det ligger en turistby där vi kunde ta in.

Vi gav oss av vid sju på onsdagens morgon för att slippa undan middagshettan, och resan tog inte längre än att vi var framme vid någonstans strax efter klockan 10. Med hjälp av lite förberedande studier av Google Maps tillsammans med en som har varit där förut gick det utmärkt att hitta dit, det var bara att följa vägen tills en 90-graders-sväng och sedan följa den vägen tills den tar slut. Man behöver inte vara Tina Thörner för att memorera den vägbeskrivningen.

Turistbyn var inte världens fräschaste, men till dess försvar har inte Yemen varit ett internationellt resmål sedan inbördeskriget under första halvan av 90-talet, så eventuella besökare får nöja sig med vad som finns. Med detta i åtanke var det ett  bra ställe. Det fanns inte ström och därmed inte heller AC förrän vid klockan sex, och när man beställde mat i restaurangen var det väldigt lite av det som erbjöds på menyn som faktiskt fanns. Över lag hade vi problem med att fixa käk. Men de var vänliga och bjöd på te första dagen, och hela vistelsen var billig! Jag betalade 8000 riyal, vilket innefattar min del i ett fyrbäddsrum som vi tre sov två nätter i, två frukostar, en lunch och en middag. I svensk valuta blir detta ungefär 320 kronor – vilket man får vara mer än nöjd med!

Den största tjusningen med vistelsen där var ju Röda havet. Med en vattentemperatur på 26-30 grader, stekande hetta i luften och gassande sol var det en ren fröjd att simma omkring och bara njuta. Andra dagen blåste det väldigt mycket och vågorna gick höga, vilket var väldigt roligt att leka i. Vattnets sälta brände i halsen och sved i ögonen, men gjorde också att man flöt som en kork – i Östersjön kan jag inte flyta eftersom mina fötter sjunker ned hela tiden, men här var det inga som helst problem förutom det skvättande saltvattnet som hela tiden kom i ögonen. På andra dagens morgon åkte vi dessutom ut i en båt och snorklade vid ett korallrev, vilket var en ny upplevelse för mig och väldigt givande. Jag växlade mellan att flyta omkring och bara titta och att dyka ned och leka med fiskstimmen.

Första dagen försökte vi hitta någonting att äta i själva samhället, men eftersom vi är orutinerade nog att inte ta siestan med i beräkningen gjorde vi ju inte det förrän vid tretiden, då det inte går att hitta någonting som är öppet. I stället hittade vi en fransktalande yemenit som berättade att han hade arbetat som turistguide under åren innan inbördeskriget och som gärna skulle guida oss till lite ställen runt omkring, något som vi gärna gick med på. Så gör man här i Yemen – man accepterar varandras erbjudanden! Han visade oss till ett ställe utanför byn där det fanns en ruin av en moské som enligt guiden byggdes innan Islam, och därmed alltså från början var en kyrka. Därefter visade han oss en vacker strand med palmer och båtar, där vi gick en stund och fotograferade. På vägen tillbaka fick guiden plötsligt för sig att vi skulle köra på stranden resten av vägen tillbaka, eftersom vi ju hade en fyrhjulsdriven Toyota Land Cruiser (förmodligen den mest gångbara terrängbilen i detta land). Han övertalade oss, och efter en och en halv meters färd på stranden körde vi naturligtvis fast i sanden. Vi grävde och fixade i lite över en timme innan vi kom loss och guiden själv körde oss tillbaka till Khawkhah, hjälpte oss att hitta ett matställe och gick sedan hem utan att kräva betalning. Han tyckte nog att hela historien var lite pinsam, men vi betalade honom en liten symbolsumma i alla fall eftersom vi ändå hade fått ut en del av utbytet med honom. För min del var jag glad över att bara få användning för min franska, vilket var länge sedan. Varken Isak eller Carolina kan franska, så jag fick vara språkrör och tolk.

När vi tidigare i dag kom hem slogs vi alla av trötthet, och konstaterade att man nästan skulle ha behövt en dag att vila upp sig från vilan. Det har nog med den konstanta solexponeringen att göra. Vi tillbringade mycket tid i skuggan av palmbladstak som fanns på turistbyn, men värmen tar i längden ut sin rätt på en stackars svensk.

Jag har fått krångla otroligt mycket för att få upp dessa bilder, så håll till godo!

Annonser

Direktlänk 3 kommentarer