Allmänt om Yemen… So far.

04 november 2009 at 20:54 (Vardag, Yemenresan) (, , , , , )

Nu när jag har varit här nere ett tag tänkte jag att det kunde vara dags att börja göra lite subjektiva observationer, eftersom det mesta har hunnit sjunka in och det jag hittills har berättat om mestadels har handlat om vad som äger rum innanför centrets murar, eller väder och vind et cetera.

Eftersom idag var sista dagen av konversationsgruppens första uppsättning bad jag mina elever att utvärdera kursen och ge kritik (något de inte är vana vid, och som jag har uppmanat dem att göra via några olika samtalsövningar). Mot slutet ställde en av mina elever mig frågan, om vad jag tyckte om Yemen. Mitt svar var kortfattat och ganska intetsägande, men jag har funderat lite på det sedan dess och har kommit fram till en något mer uttömmande formulering.

Min omedelbara reaktion när jag funderar på vad jag tycker om Yemen är att det finns mycket som är konstigt, vissa saker som är dåliga samt vissa goda sidor. Den bästa av de goda sidorna är gästfriheten. De allra flesta yemeniter älskar att få besök från utlandet (i varje fall varenda en jag har talat med om saken har uttryckt sig så), och är upprörda över de ”crazy people” som får västerlänningar att vara rädda för att åka till ett muslimskt land. Alltså är extremistiska våldshandlingar inte uppskattade av den stora massan, som ibland gnistrar till och uppvisar en lysande syn på tillvaron. Jag minns inga konkreta exempel på detta, men jag minns åtskilliga tillfällen i konversationsgruppen där jag har blivit positivt överraskad av saker som de har sagt. Med detta sagt, så finns det ganska många (varav vissa uppenbara) aspekter av en yemenits vardagsliv och allmänna åsikter som jag inte håller med om, och ibland blir förskräckt över.

Vissa av dessa saker får inte tigas om. Två saker tänker jag ta upp här: kvinnors klädsel och roll, samt synen på judar och Israel / Palestina-konflikten. Kvinnors klädsel är väl en av de saker som svenskar förknippar mest med araber och Islam, och jag anser att det absolut är ett förtryck att tvinga ett helt kön att klä sig och bete sig på ett visst sätt för att uppfylla det andra könets villkor (ja, ja, denna kamp finns givetvis också i svensk och västerländsk kultur, bara i annan, mer subtil form). Det skrämmande i det hela är att detta system är så indoktrinerat att de flesta kvinnor inte vill gå utanför sitt hem utan niqab (huvudbonad som täcker ansiktet så att endast ögonen syns; ej att förväxla med burqa, som dessutom har ett nätgaller eller ett tunt heltäckande skynke över ögonen), även om det enligt Koranen är tillåtet att skippa ansiktstäckelsen, så länge håret är täckt. Håret måste alltid vara täckt av en makrama. Anledningen är att de känner sig obekväma med det sätt männen tittar på dem om de inte täcker ansiktet, vilket jag mycket väl kan förstå eftersom jag har ständigt har sett hur männen stirrar på våra obeslöjade svenska kollegor. Dessa kvinnor har vuxit upp med att dölja sig och smälta in, så det är fullt förståeligt att de inte vill utmärka sig genom att klä sig annorlunda än de flesta andra. Detta gör det hela inte mer försvarbart, utan i min mening är det tvärtom – denna situation visar hur skruvad hela saken är! Män och kvinnor lever sina liv nästan helt utan mänsklig kontakt med varandra, och när männen ser kvinnorna obeslöjade händer det saker i dem som de inte vet hur de skall kontrollera, eftersom de aldrig fick en chans att ”öva sig” under de kritiska tonåren. Vissa kvinnor använder ändå inte ansiktstäckelsen, och det verkar fungera för dem så vitt jag har sett. Men att ha ett system som vid granskning ser ut att vara till för att skydda en grupp människor mot sina känslor och som begränsar den andra gruppen något så oerhört som detta gör är fel. Anser jag.

Kvinnors ställning i övrigt lämnar också mycket att önska. När man diskuterar kvinnor på arbetsmarknaden så poängteras ofta att hustrun endast skall arbeta om mannen inte klarar av att försörja familjen. Äktenskapssystemet skulle kunna ses som ett system av omtanke från mannen mot hustrun; alltså att han skall tillgodose alla hennes och familjens ekonomiska behov, medan skötseln av hemmet och barnen är kvinnans uppgift. Tyvärr gör detta att många yemenitiska män inte vill låta sina kvinnor utbilda sig, eftersom det skulle innebära att de måste tillbringa tid borta från hemmet och därmed kanske inte kunna uppfylla sina ”plikter”, eller att de helt enkelt ger sin tid åt något annat än sin make. Detta innebär att de flesta kvinnor inte ha andra ambitioner än de som rör familj och hushåll, och eftersom kvinnor ju bara är lämpade för vissa jobb så kan hon på sin höjd kanske bli lärare eller sekreterare. Jo, för kvinnor är ju nämligen sköra, känsliga varelser, med långt större förmåga till empati och social smidighet än vad män är. Det vet ju alla.

Det finns hyllmeter med observationer man skulle kunna göra om detta, men tydligt är att om man ser det hela som ett problem så är det gruvligt svårt att hitta en lösning.

Den andra negativa observationen jag skulle göra var den om synen på judar. Det är bekant för de flesta att judar och araber inte direkt är de såtaste av vänner, och även om man inte ser det ifall man bara tittar på sina vardagliga upplevelser på stan så stöter man på denna konflikt djupt rotad i påståenden och åsikter när man samtalar med folk. Mina observationer bygger förstås på samtal från min konversationsgrupp, där ämnet för dagen en gång var terrorism. Jag hade dumt nog inte förberett mig så noga, eftersom jag tänkte att ett ämne som detta måste vara något som de har många åsikter om, och jag förberedde mig vanligtvis endast när jag hade ett ämne som jag trodde skulle gå lite trögt, så att jag skulle kunna ställa eggande följdfrågor. Den här gången visade det sig vara ett misstag att inte kunna styra debatten, för de hade inte diskuterat länge förrän de hade kommit fram till att terrorismens orsak var Israels existens och USAs uppbackning av dem. Jag försökte få dem att överväga andra alternativ, för jag insåg att detta inte var en produktiv väg att gå, men drogs in i en jag-mot-dem-situation. Nu är jag inte så överdrivet pro-Israel, då jag inte helt har tagit ställning till konflikten, men även denna hållning verkar extremt Israelvänlig om man jämför med mina elevers åsikter. Sammanfattningsvis kan man säga att deras argument gick ut på att Israel kom och stal land som inte var deras, satte sig själva som härskare över befolkningen där, och med amerikanska medel förstärkte och solifierade de sin position och sitt förtryck. Konflikten kan inte lösas med mindre än att Israel och alla som bekänner sig till den staten på ett eller annat sätt försvinner därifrån. Palestinierna är oskyldiga offer som är helt lämnade åt sig själva och inte har mer än pinnar och stenar att sätta in mot Israels flygvapen och pansarförband (som ju är finansierade av USA eller i själva verket är den amerikanska armén under Israels flagg). Media i väst berättar inte sanningen om situationen, medan vissa arabiska media, till exempel det privat finansierade Al Jazeera är fullständigt, 100 % objektiva i sina rapporter om Israels grymheter och övergrepp. En kille sade till och med att judar styr västvärldens media för att propagera för Israel (The Protocols of the Elders of Zion, någon?).

Klart är i alla fall att här i Yemen finns det knappt några judar kvar alls. Det skall ha funnits en gammal judisk population här, med rötter tillbaka till Salomons tid, men idag har de allra flesta lämnat landet. Här om dagen läste jag en artikel från Wall Street Journal om en amerikansk räddningsaktion för att föra ut en grupp judar från en del av landet som ligger en bit norr om huvudstaden (se artikeln för karta). Om artikeln är trovärdig så kan man anta att de som utfört de aktiva handlingarna som drivit judarna på flykt tillhör den extremistiska klicken, vilket innebär att den övriga befolkningen lät det hända. Om så är fallet vet jag inte, men om så vore skulle det inte förvåna mig, med tanke på de påståenden som cirkulerar angående judar.

Kvinnoförtryck och läskiga åsikter till trots så trivs jag ändå bra. Det som gör tillvaron jobbig är saker som dåligt internet, bristen på möjlighet att hitta en cheeseburgare, enformigt väder, luftföroreningar och oljud från trafiken. Det som lättar upp livet är folkets öppenhet och uppriktiga gästfrihet (så länge du inte befinner dig i en köp/sälj-situation; har du ljus hy så kommer de att göra allt för att klämma ur lite extra pengar ur dig), fiskrestaurangen nere på stan, vacker natur när man kommit ut ur staden och billig bensin (hmm, möjligtvis sammankopplat med luftföroreningar? Hmm.).

Det var allt jag hade denna gång.

Eller, nej förresten. Jag hade ju ett yemenitiskt skämt! Det verkar som att vissa stereotyper går att hitta i alla kulturer. Till exempel så finns det en region som heter Hadramut. Uppenbarligen är detta Yemens motsvarighet till Småland; dess invånare skall visst vara väldigt snåla! Jag fick skämtet översatt åt mig, och det går så här:

En hadramit hade ramlat ned i en brunn. Eftersom brunnen var djup kunde han inte ta sig upp själv, utan behövde hjälp.

Den första personen som kom förbi var en sanaanit. Han sträckte ned sin hand och sade ”Ge mig din hand!”. Hadramiten korsade armarna och sade ”Nej.”. Förvånad över hadramitens svar, blev sanaaniten sur och gick därifrån.

Nästa person som kom förbi var en adenit. Även han sträckte ned sin hand i brunnen och sade till hadramiten ”Ge mig din hand!”. Även denna gång vägrade hadramiten, och adeniten gick sin väg.

Sedan kom en taizit förbi. När han såg hadramiten i brunnen sträckte han ned sin hand, och sade ”Ta min hand!”. Denna gång accepterade hadramiten erbjudandet och fick äntligen komma upp ur brunnen.

Taiziten fick spela den smarta rollen, eftersom jag hörde historien från en taizit, och här i Taiz vet alla att taiziter självklart är smartare än andra yemeniter.

The Protocols of the Elders of Zion

Annonser

16 kommentarer

  1. ica said,

    Fantastisk historia!

    Det här med judar känns ju lite… tja, jag vet inte riktig, men… hemskt?

    Det verkar ju rätt mysigt i alla fall : ) Vad talas det för språk där nere förresten?

    • anurlaiqar said,

      Här talas den yemenitiska dialekten av arabiska. 🙂

  2. Sven said,

    Antingen är det vi, de eller båda som har en inte helt 100%-ig nyhetsrapportering. =) När Erik o Mamma var i Egypten talade deras guide om arabländernas seger över Israel i sexdagarskriget.

    Intressant att läsa hur du har det, och kul att få läsa subjektiva observationer för en gångs skull… 😉

    • anurlaiqar said,

      Logiken i din kommentar är oantastlig.

  3. Mohamed Omar said,

    Hej Olof!

    Jag har flera vänner från Jemen. Jag har berättat vad du skriver och de kommer att ringa skolan där du arbetar och meddela dem om dina åsikter. Dina blogginlägg kommer att översättas till arabiska och delas ut bland eleverna.

    • anurlaiqar said,

      Var så god och låt dem veta. Jag är ganska övertygad om att de har ganska klart för sig var jag står, både personalen här och våra elever. Alla elever som kommer hit gör det av fri vilja, och vi i personalen bedriver ingen undervisning som syftar till annat än de ämnen som står som rubrik för de lektioner vi har. Konversationskursen jag håller är helt och hållet ett forum för yemeniter som redan kan en del engelska, där de får möjlighet att öva sig i att samtala, eftersom de inhemska skolorna brister på den här punkten. Som en bieffekt blir kursen ett forum för åsiktsutbyte, där de säger vad de tror och tycker, och jag mestadels endast modererar diskussionen så alla får lika mycket utrymme, men ibland tillfrågas om vad jag tycker.

    • Tompa said,

      Jag har själv varit i Jemen vid flera tillfällen. Precis som Olof säger är folk otroligt välkomnande och gästfria.

      Vid ett besök där hade jag med mig en liten transistorradio/kassettbandspelare ( det här var i slutet på 80-talet) och en låt på bandet var med Ofra Haza, ”Im nin alu” tror jag den hette. Jösses vad alla uppskattade den låten. En kille fick bandet som gåva men jag kunde nog sålt det med god förtjänst.

      Ofra Haza var ju boende i Israel, dock med Jemenitisk-Judiska rötter.

      Ett fantastiskt land, Jemen. Flyger dom fortfarande in färsk qat från Somalia varje vecka? 🙂

      Bry dig inte om Mohamad Omar, det är en sån människa vars åsikter världen hade varit bättre utan. Fortsätt du att vara en bättre människa än vad han är och fortsätt att se omvärlden utan skygglappar, förutfattade meningar och en obetvinglig lust att pådyvla medmänniskorna om att leva enligt dina regler.

      Bra skrivet.

      • anurlaiqar said,

        De odlar sin egen qat. Så som jag har förstått det är qat en färskvara som måste tuggas inom 12 timmar efter plockning för att den inte skall förlora sin potens. Så en leverans i veckan skulle inte räcka långt. Jag har precis varit på Socotra, och där tuggar nästan ingen qat, eftersom de inte kan odla den där och det inte är möjligt att frakta in färska varor varje dag.

        Det kändes ganska befriande att för en vecka besöka en qatfri värld.

  4. Omar the informer « Nordic Dervish said,

    […] In kommer Mohamed Omar som skriver: Jag har flera vänner från Jemen. Jag har berättat vad du skriver och de kommer att ringa skolan där du arbetar och meddela dem om dina åsikter. Dina blogginlägg kommer att översättas till arabiska och delas ut bland eleverna. […]

  5. Torbjörn Elensky said,

    Fint bloggat! Jag skulle gärna besöka Jemen. 🙂

    Den här Omarfiguren behöver du inte ta på allvar. Han är en tvådimensionell serietidningskaraktär som vi alla bara skrattar åt numera.

    • anurlaiqar said,

      Det är verkligen ett fantastiskt upplevelserikt land, vars like de flesta svenskar inte får uppleva.

  6. Marcus said,

    Intressant och tänkvärt Olof, men också oroväckande gällande synen på judar och Israel i Jemen. Jag känner flera jemenistiska judar som nu bor i utlandet.

    Tack för dina välskrivna reflektioner om detta, och för din ansträngning att bygga broar.

    Bry dig inte om islamisten Mohamed Omar, som är en ökänd hatare.

    • anurlaiqar said,

      Jag tror, som många redan har konstaterat, att det inte finns några judar kvar här i landet. Om de finns så gömmer de sig.

  7. JohannaV said,

    Har just kommit hem från ytterligare en Israelresa och är glad över att landet finns så att jeminitiska och andra judar från arabländerna kan finna en fristad mot allt judehat.

    Judar har funnits i Jemen långt innan den islamiska erövringen av landet. Det är en stor sorg att islamisterna lyckats med att göra landet Judenrein. Det finns inga judar kvar längre i Jemen. En blomstrande civilisation har gått i graven.

    Rasisten och judehataren Mohammed Omar är ökänd för att vilja tysta ner bärare av det fria ordet. Han skall inte tro att han kan lyckas.

    • anurlaiqar said,

      Ytterst få rester av någon tidigare civilisation finns kvar. En rest som jag lyckades hitta var en gammal moské, som var byggd innan Islams uppkomst – och dessförinnan var en kyrka. Där fanns bland annat ett stort kar, som förmodligen hade använts till dop.

      De fysiska resterna av det judiska arvet är borta, även om yemeniterna är väldigt stolta över sin drottning Saba, som enligt Gamla Testamentet fick ta del av kung Salomons vishet och gjorde Yemen (som senare kallades Arabia Felix – det Lyckliga Arabien) till en blomstrande och välmående plats. Det är lite märkligt att se hur två folks gemensamma arv så totalt glömts bort och försvunnit, för att ge plats åt sådan djup fiendskap.

  8. Sverige förtjänar sin Mohamed Omar! « Gotiska Klubben said,

    […] om Yemen… So far. Olof i Yemen Omar the informer Nordic […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: