Så mycket att skriva…

16 september 2009 at 16:05 (Yemenresan) ()

Så var vi då framme. Efter en över sex timmar lång bilresa från Sanaa har jag och Isak anlänt till Swedish Free Mission (SFM) i Taiz. Intrycken är många, och resan har inte varit helt händelselös, så det finns så mycket att skriva och så många bilder att visa. Då vi just har kommit fram och det ligger minst 150 bilder från bilfärden på kameran så väntar jag med att visa bilder till ett senare inlägg.

Flyget från Arlanda gick klockan 22:25 i måndags. Vi flög med Qatar Air Services, ett företag som har utmärkt service ombord men som inte erbjuder mycket mer benutrymme än Ryanair. Jag lyckades sätta mig vid ett fönster, så de stunder jag inte sov kunde jag se städer och vägar där nere. Mellan filmerna som visades på de nedfällbara skärmarna (The Proposal och Star Trek; med engelska i ena stereokanalen och arabiska i andra) så visades en karta med flygplanets position angiven. Utifrån den kunde jag kunde jag avgöra vad vissa av ljusen på marken var för någonting, som till exempel när vi flög över Iran och ut över Persiska Viken så kunde jag se eldsflammorna från oljeraffinaderier vid kusten.

Vi landade i Qatars huvudstad Doha vid klockan sex på morgonen, lokal tid. Det första intrycket var naturligtvis den fuktiga värmen; 30 grader och solen hade knappt hunnit gå upp. När vi senare klev ur transitbussen för att gå ombord planet till Sanaa vid halv sju-tiden var det så varmt att mina glasögon omedelbart immade igen (jag bar glasögon i stället för linser under flygningarna så jag kunde sova utan att torka ut linserna). Det andra intrycket var osäkerhet; jag kände mig av någon anledning inte trygg. Detta gick över när vi satte oss på flyget och var nog bara orsakat av trötthet, och jag har hittills inte känt den känslan igen.

På flyget till Sanaa började saker dock bli intressanta. Tidigt under flygningen kom en flygvärdinna och delade ut blå lappar där man bland annat var tvungen att uppge visumuppgifter. Vid det här laget visste vi inte om vi hade visum eller ej, eftersom vi inte hade hört något från honom som skulle fixa arbetsvisum åt oss. När vi anlände till flygplatsen kunde vi dock lätt få kontakt med honom och få veta att vi helt enkelt var tvungna att köpa turistvisum tills vidare. Vi blev upphämtade på flygplatsen av Ulf och Rigmor Edström, som skall sköta centret under tiden som vi är här, och som hade åkt upp till Sanaa i en av centrets bilar för att hämta oss.

Just nu pågår Ramadan, vilket innebär att alla muslimer fastar hela dagen fram till klockan sex på kvällen, då rena festen bryter ut. På dagarna är Sanaas gator helt öde och tomma och på nätterna går det knappt att ta sig fram (vilket vad jag förstår är det motsatta förhållandet till normen). Jag, Isak och Rigmor gick i tre timmar i den gamla stadskärnan i Sanaa (otroligt vackert, bilder kommer) och tittade på folk och utbudet av varor.

Vi sov över hos ett amerikanskt par som bor rätt centralt i Sanaa och som folket här på centret väl känner till; deras gästfrihet tycks vara smått legendarisk. Vi blev verkligen väl omhändertagna. I morse gav vi oss av på vår resa söderut mot Taiz, dit vi alldeles nyligen anlände efter två stopp orsakade av punktering (på ett och samma däck; första gången upptäckte vi det precis i närheten av en verkstad där vi kunde få det lagat, andra gången fick Ulf och Rigmor lifta en halvmil för att hitta en mekaniker som följde med dem tillbaka och fixade samma däck igen eftersom den första lagningen hade gått upp och förvärrat hålet).

Nu skall vi snart äta mat, och sedan får vi se vad vi hittar på. Det är några veckor tills konversationsgrupperna skall vara igång, så vi har lite tid på oss att vänja oss vid stället. Och det finns en del att vänja sig vid (konstant tutande, böneutrop, värme etc.).

Kommentera gärna och tala om för mig vad ni vill veta! Jag hoppas att denna blogg skall kunna fungera som kontaktyta mellan mig och mina läsare, så jag kommer att interagera och svara (så skriv hellre en kommentar här än ett mail om det inte är ett känsligt ämne).

Det var allt jag kan, orkar och vill få på pränt den här gången.

Annonser

5 kommentarer

  1. Inga said,

    Tack!!!

    Mamma Inga

  2. Sven said,

    Det låter som att mycket är som det ”ska” vara, punkteringar osv.. =)
    Intressant läsning, följ gärna upp med beskrivningar av känslorna, kulturanpassningen och språkinlärningen!

    • anurlaiqar said,

      Innan jag kan beskriva känslorna behöver jag sortera ut dem. Intrycken och impulserna är verkligen otaliga här nere.

  3. Hannes said,

    oj, tänk att du är där nere nu! roligt att höra hur du har det. jag ska läsa mig uppåt i bloggen, men ska straxt på cellgrupp. här har höstfärgen precis börjat komma på träden och det är lite blåsigt och 15 grader. snart så blir det höst och kallt, brr.. men jag har iaf införskaffat en dunjacka att hålla mig varm i, det lär ju inte du behöva 🙂 vi hörs

    • anurlaiqar said,

      Nej, det lär jag verkligen inte behöva göra. I skrivande stund är det 25 grader utomhus. Ingen kyla i sikte här inte (25 grader utan sol känns dock rätt svalkande).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: